Godisregn

I verkligheten finns bara 2 sorters mornar. De som man bara vill igenom och de som man aldrig vill ur. Mornar är liksom inte som resten av dan. I alla fall inte för mig. De är på riktigt antingen eller. Cykelturen från hemmet genom skogen ger oftast den skjuts jag behöver. Så även idag.

Men det var ändå nåt annat som förgyllde starten av vecka 36. Godisregn över grisarna i hagen. Vagnen som annars står vid frilandet var borta vilket jag noterade när jag pratade med Anne om grödornas utveckling. Jag såg sen släpet vid växthusen när jag passerade förbi och förstod att Behre, en av våra djurskötare, var på väg till grisarna.

Jag hann före honom och såg hela skocken stå lutad över kornkrossen och vasslen. Det grymtades och bökades. Vissa hade sin vana trogen lagt sig i foderrännan för att på så sätt tillskansa sig en avsevärd del av maten. Men nu blev det med ens fart på djuren. Runt stängslet svängde elbilen upp och alla förstod vad som väntade. Grinden öppnades och vagnen puttades in  en bit. Behre öppnade baklemmen och började kasta ut sallad och betblast. Det var som ett fyrverkeri eller som titeln antyder ett barnkalas där dagens värd frikostigt spridde godsakerna ut över församlingen.

Klara , vår egen allra bästa Linderödssugga, stod stabilt i mitten och lät sig översköljas av gröna blad. Efteråt stod hon kvar hos Behre när de andra skyndade bort till den i hast lämnade korngröten.

Så återgick allt till det normala igen. Och det är väl skönt.

Men utan lite hets och fyrverkeri emellanåt skulle livet vara bra tråkigt.