Söndagsmiddag 2.0

Det var väl så det var tänkt. Att matlagning skulle ske med de råvaror som fanns på platsen. Det man sår får man skörda får man äta. Det kan väl inte vara meningen att råvaror skall fraktas över halva jordklotet . Varför blir det så?

Söndagsmiddag 2.0

 

Jo det skall jag berätta. För att man kan! Om det går att packa och transportera sockerärtor från Kenya till Järbo då gör man det. Om det går att föda upp grisar inklämda i trånga bås, döda dem på löpande band och dessutom sälja det som prima kött så gör man det. Om det går att lura oss varje dag i veckan så gör man det. Ja det går att flyga till Thailand 7 dar i veckan och har man bara pengar kan vi köpa en ny mobiltelefon 52 gånger om året.

Det finns så mycket odlingsbar mark i vårt land som bara står. Varför odlar vi inte mer. Vi kan ju det. Hur kan det komma sig att det finns plats i hyllorna för chilenska äpplen eller italiensk persilja. Vi kan ju odla det här? Varför funkar talesättet bara ibland och åt ena hållet.

Nej, det vet jag faktiskt inte. Det jag vet däremot är att jag igår spenderade en eftermiddag på vårt Friland med att laga mat till våra kära medarbetare. Allt jag hade var en grill och råvaror från Högbo och salt. Det behövs inget mer. De svartgrillade betorna, purjolöken, korvarna från våra egna lamm och grisar, bröd från bageriet, sallad och örter från odlingarna och tomater från växthusen. Hög värme, ingen värme och salt. Röken steg och det sved i ögonen. Jag tog en runda till och klippte lite fänkålsdill och salladsblad.

Jag kände nåt så upphöjande som ren och skär lycka. Och grejen var att det kände jag även under och efter måltiden.

Varför jag gjorde detta en söndag när jag kunde legat hemma och slöat?

För att jag kan det!