Med ändan bak

Det var ett tag sen jag blev erbjuden rollen som hållbarhetsgeneral på Högbo Brukshotell. Vadå hållbart? Vi är ju hur hållbara som helst, tänkte jag. Med alla våra egenproducerade råvaror. Och odlad norsk lax har vi valt bort. Eller hur är det egentligen...

Hur man än vänder sig har man ändan bak, är ett beprövat uttryck för att beskriva ett bra försök. Trots alla ansträngningar gick det inte att frångå det faktum att… 

I min nya roll hamnar jag där titt som tätt. När jag vill begränsa vårt sortiment och bara använda svenskuppfödda och tillverkade råvaror blir utbudet för begränsat på grönsaksfronten så här vintertid. När jag vill ta in fler mindre leverantörer blir det sämre för transporterna blir fler. När vi breddar sortimentet på frukosten för att minska på baconåtgången så blir det mer svinn. När jag rycker bort plastlocken från kaffemuggarna vill inte gästen ta med det ut för det kallnar och då är kaffet bryggt i onödan. När vi försöker minska på plaståtgången så finns det inget att stoppa livsmedlen i för vacumpackning och då förkortas livslängden och svinnet ökar.

Vill jag byta ut engångsservetter till tyg hinner vi inte med att tvätta och inköpskostnaden blir alldeles för hög. Sänker vi värmen fryser gästerna. Slutar vi elda för kråkorna i öppna spisen tappar vi mysfaktor och premiumkänsla.

Herregud, är det ens nån idé att hålla på med hållbarhet. Det verkar ju vara helt omöjligt att ”göra rätt”.

JA FÖR FAN! Visst är det idé att hålla på med. Att strunta i miljön är ungefär lika smart som att såga av grenen man själv sitter på. Och inte bara för en själv utan för barnen och deras barn och deras...Vi har helt säkert en uppgift var och en att göra det vi kan för att begränsa den globala uppvärmningen. Det går inte att göra allt på en gång. Men det går möjligtvis att göra allt på sikt och lite på en gång.

Det som slår mig är verkligen hur viktigt det är att tänka efter före. Som varandes Sveriges 10:e bästa hotell (enligt Tripadvisor) krävs det en viss nivå. Gästerna har en förväntan att vissa saker bör finnas. Och det är min uppgift att se till att det gör det,på ett eller annat sätt. Men jag tror också att det innebär att det finns en massa saker som våra gäster tycker inte bör finnas på en premiumanläggning som säger sig jobba aktivt med hållbarhet.

Det är så jag försöker tänka. Om våra gäster visste att det bacon vi hade tidigare kom från djur som inte var svenska vad hade de sagt då. Skäms på er!  Hur kan vi legitimera våra val av råvaror, energiförbrukning, ombyggnationer, resor till och från arbetet, vattenåtgång, matsvinn, sopsortering. Det tycker jag är ruskigt intressant. Och ja, det är ibland två steg fram och ett bak men grejen är att få upp frågorna på bordet. Våga diskutera om det är en mänsklig rättighet att få brasilianska meloner till frukosten eller om oxfilén behöver vara minst 150g för att det skall kännas prisvärt? Måste man ha bacon? Är det nödvändigt med allt det överflöd av matprodukter som våra bufféer fylls med från morgon till kväll ?

Eller kommer våra gäster att uppskatta en tydligt hållbar linje ? Om vi kan kommunicera det på ett bra sätt.

Det mest hållbara av allt är dock ett leende och en kort pratstund vid bardisken eller ett ”god morgon” vid frukosten. Vänliga blickar , gott värdskap och stolthet över sitt arbete. Det tär definitivt inte på miljön. Jo det klart vi måste ju ta oss hit. Cykla funkar dåligt nu så där hade vi ändan då. Men det får det vara värt!