Smultronstället

Ja nu tänker jag inte på filmen av Ingemar Bergman. Jag tänker på Högbo. Att hitta en plats som betyder lite extra. Nåt att liksom längta till. Att ha det lite för sig själv. För att dela med sig av det till sina medmänniskor. Ja, det är väl ungefär så jag tänker mig betydelsen av rubriken. Och på det sättet är Högbo verkligen allt detta.

 

När jag idag på lunchen kom in i matsalen stod vår hovmästare och tillika en av våra sommelierer inte bakom pulpeten och sa hej och välkomna utan jag fann honom bakom luckan i köket. Mitt bland salladsblad och ostar, tomater och kockar stod han. Andäktigt stirrandes ner i en rostfri kantin. Sakta rörandes med inslag av stötar. Viftade upp med handen för att känna doften. Rörde lite till. Bredvid kantinen stod 2 tomma vodkaflaskor av det fabrikat som gjordes i Åhus och blev en stor exportsuccé på 90 talet. En gäst tittar nyfiket fram bakom bestickslådan. Doften av dagen Årsundakalv sveper förbi bland några gäster som tar en genväg förbi grönsakerna.

Känn! Säger Jonas med en innerligt nöjd uppsyn. Jag sätter doftorganen försiktigt mot kanten av behållaren. Ser de röda bären liksom som en slush och får doften av barndom. Rakt nedanför den gamla pumpen växte dem. Små röda bär. Sött, fruktigt, lent. Smultron. Herregud vad gott det doftade.

Det skall bli ”Högbo Royal”. Bären får ligga i spriten under lång tid och sen sötas sparsamt för att bli en av grunderna till drinken. Vi har vår egenimporterade champagne så de får gott sällskap. Vad mer kan det bli, undrade jag. Svarta vinbär för det har vi också bland buskarna på Frilandet.

Nu har jag den ovanan att inte nyttja alkoholhaltiga drycker men om jag hade gjort det så skulle nog det här blivit ett förstaval bland fördrinkar. Vi väntar spänt på slutresultatet. Att kunna ta tillvara på säsongens växtlighet och spara den till stearinljusa tider är nåt vi faktiskt kan och gör på Högbo.

Som ni säkert förstår så finns det många orsaker till att det här är mitt smultronställe. Med eller utan alkohol.