Synd att klaga

Överallt hör man dessa klagosånger. Var tog vintern vägen? Ska man behöva klampa omkring i den här leran? Åker man så här långt norrut (från Stockholm) har man räknat med att det är snö. Jodå vi har snö. I skidspåret. Och i Kungsberget. Men inte däremellan. Synd tycker många. Jag tycker det är bra. För vad kan vi göra åt det?

Just ingenting. Möjligtvis kan vi ändra på våra egna domedagsbilder. Jo visst blir det varmare och varmare på jorden. OCH DET ÄR FAKTISKT INTE ALLS BRA. Men det är delvis en annan historia. Att det är snöfritt nu handlar inte bara om det utan om att det faktiskt varierar över tid. Allting är inte förutsägbart. Naturen är en biologiskt schemalagd verksamhet med stor möjlighet till variation. Tror jag i alla fall. Vissa år blir det mycket snö och vissa blir det mindre och ibland inte alls. 

Shania stod förundrad när våra tackor scannades efter att baggarna varit på besök. Bara hälften hade blivit dräktiga. Brukar vara 95%. Och nu bara 50%. Ja, sådan är naturen. Acceptera eller ät granskott. Suggorna brukar föda 10-12 kultingar men i år blev det bara 6-8. Var det fel på Uno, galten eller hade grisalliansen beslutat om begränsningar av grisfödslar av utrymmestekniska skäl? Nej det blev så i år.

Vi människor har byggt upp ett samhälle där hela marknaden är beroende av prognosers riktighet. Har vi sagt 60 lamm kan man inte komma dragandes med 19. Då sjunker fåraktien och vi går mot en depression. För många i den här världen är det så det ligger till. Men naturen funkar inte så. Det går att tämja en vild fors men nånstans har kraften flyttats. De går att kalhugga stora partier men nånstans skall djurlivet då flytta. Och vad skall då binda koloxiden. Vi kan hoppas att tackan blir dräktig eller att ankorna börjar värpa i februari. Vi kan lära lite stökiga människor hyfs och fason. Beräkna grobarheten på 1 liter gräsfrö. Anpassa värme i växthus. Och göra snö utan att det snöar.

Men vi kan inte kyla ner hela världen, på ett enkelt sätt. Inte just nu. Så när jag idag besökte våra grisar fick jag en insikt. Vägen dit var lerig och någon i gruppen beklagade sig över vädret. Det är svårt att inte haka på. Hos grisarna var det ännu lerigare. Såg de ut att misströsta? Tyckte de det var såå trist att det inte gick att ha snöbollskrig eller åka skridskor på vattenhålet? Nej de såg så väldigt glada ut. Jagade efter varandra. Plågade sina mammor lite lagom. Kanske hade de insett att det liksom inte var till nån hjälp att hänga med trynet. Dessutom fick de lite bröd och morötter från köket. 

Själv kan jag faktiskt cykla till jobbet genom skogen. Har inte gått på många år vid den här tiden. Det är bra. Men vem vet kanske går det inte nästa vecka för att det dumpar 1 meter snö. Det skulle bli bra det också. Även för grisarna