Vad i h...e har de för sig...

En måndag i mars Tjugohundra Tjugoett. När man skriver ut året med bokstäver händer det nåt annorlunda. Den lilla tid det tar att hitta rätt bland alla tangenter gör att reflektionen över året blir lite djupare än de annars reflexmässigt nedpräntade siffrorna. Ja, nu vet jag inte om det är så mycket att babbla om. Men finns ju saker som det gågna året har fört med sig som inga andra år har gjort. Klarhet? Nja över det oförutsägbara möjligtvis. Glädje? Ja definitivt över att ha fått vara frisk.

 

Ett djävla skitår kallade många 2020. Ändå var de flesta som skrek högst de minst drabbade. Håll avstånd blev det nya hej-hur-står-det-till-och välkommen hit. I restaurangen har vi kastats än hit och än dit. Bedrövligt säger en del. Nödvändigt säger jag. Men det innebär inte att jag står bakom alla korta puckar. Verkligen inte. Men jag förstår. Som jag förstår varför gästen inte alltid är insatt i vår verklighet.

Bordet jag sitter vid nu är ett stort bord där vi brukar ha 8p sittandes. Nu står det en skylt jag själv författat med texten ”OBS Max 4personer vid detta bord, och alla andra bord också för den delen” På en annan skylt en bit bort har vi förtydligat att "Bar och Restaurang stänger 20.00 och lokalerna behöver vara tomma 20.30.” Tack och god natt!

När jag växte upp var Hasse och Tages låt från 88-öresrevyn populär med texten “vad i helvete har de för sig i banken efter 3” Nu skulle jag vilja veta ”vad i helvete har de för sig på rummen efter tjugo och trettio” Kanske kunde vi göra en revy med detta temat. Nog tror jag att det skulle bli både det ena och det andra.

Skämt åsido men det är en rejäl utmaning att bedriva restaurangverksamhet och säkert mycket annan verksamhet också i tider när det blir omöjligt att veta hur gästunderlaget ser ut imorgon, nästa vecka eller om en månad. Vilka fantastiska event kan vi planera för. Sälja in middagar i juni i vårt magiska växthus? Kommer det gå att genomföra bröllopen eller måste brudparen viga sig digitalt på en öde ö med viral fest där paren dansar var för sig i sina små atoller? Svårt att dela på tårtan.

I Högbo rustar vi för en jättebra sommar. Alla fröer är inköpta, och det var i sista stund. Drivet efter fröer och möjligheten att odla när man ändå jobbar hemma har blivit så stor att fröföretagen inte hunnit med. Det är bra. Lamm och grisar har vi så det räcker ett bra tag. Ysteriet flyttar snart in i sina nya lokaler och då kommer ännu mer ost ystas. Nya Längan blir inflyttningsklar vilken dag som helst. Mer bröd bakas, glass vevas, salamikorvar torkas och korvar sprutas.

Sakta börjar snön smälta undan på cykelstigarna runt hotellet. Hos PPCykel är det enda problemet att det inte går att få tag på vare sig delar eller nya cyklar. För alla vill cykla också. Häromdagen skulle jag köpa nya längdstavar och döm om min förvåning då det var soprent på hyllorna.

Så vad drar vi för slutsats kring detta? Jo att håller vi bara avstånd så är vi på Högbo redo för en riktigt bra sommar med cykling, grönsaker, kanoter, ostar, korvar, lamm, bröd och glass. Och det verkar som våra gäster inte sitter och kurar på sina rum efter 20.30 utan de cyklar, åker skidor och planterar tomater.

Det gläder mig. För bara med nya frön kan vi fortsätta växa. Med lite sol, regn och lagom vind. Med eller utan stavar.