A Halleluja Moment

Så uttryckte sig en gäst jag mötte utanför lastkajen i onsdags kväll. Hon hade just avslutat kaffet och gick mot sitt boende vid stallbacken. Där mötte hon mig och kände sig kallad att uttrycka sitt gillande över aftonens middag. Mycket glad tackade jag för återkopplingen. Men vad ligger egentligen i uttrycket? Det funderade jag på under min väg hem.

 

På morgonen efter kom en annan av deltagarna från vårt sydvästra grannland och berömde oss för det sätt vi ”fått allt att gå sammen”. Han hade på tisdagen följt med mig och 24 andra på en rundtur på Bruket i hällande regn och därmed fått ett bra ingångsvärde för resten av vistelsen.

Jaha, tänker ni, vad var det för speciella gäster? Det kanske jag borde förklara. Vi har haft Öppna Svenska Mästerskapen i Mathantverk och det medföljande föreläsningskompendiet som kallas Särimner. Eldrimner står som arrangör. Det enda i sitt slag med totalt fokus på lokal och hantverksmässig matproduktion. 250-300 gäster har lyssnat på allt ifrån udda bär på svenska buskar till hur man får ekonomi i ett litet gårdsföretag. Internationella föreläsare har blandats med vår egen Arne som berättade om integration. I tisdags satt 20 jurygrupper och bedömde ca 1000 produkter i vår matsal medans de hungriga gästerna förflyttade sig till Herrgården.

På onsdagen var det så dags för prisutdelning och Galamiddag i Restaurangen. Brukets servicegrupp bar och kånkade stolar och bord från herrgård till matsalen. Bufféer rullades ut på verandan och täcktes med presenning, andra flyttades så att korvservering kunde ske. Matsalen dukades upp till ett antal vi aldrig gjort innan. I köket markerades kvällens råvaror. Menyer knycklades ihop till små bollar. I källaren blandades vassle med älggrässaft från i somras. Rödbetor pressades till dryck, likörer på egna smultron mättes upp och musikerna med fiolerna stämde upp och ner och jag prövade ljudet på mikrofonen. När allt såg ut att vara klart d.v.s. korvarna var konsumerade, shrubben från Kvarnå hälld på glas,förrätterna förberedda och medarbetarna började sakta ner tempot. Då insåg vi plötsligt att det inte går att äta surkål med händerna. Hur kunde vi glömma det? Desserttallrikarna blev räddningen och gafflarna räckte.

Ryktet spreds från prisceremonin att vi vunnit 2 guld och 2 silver till Högbo. Herregud är det sant? Bekräftelsen lät vänta på sig. Gästerna strömmade in och middagen kunde börja. Jag fattade mikrofonen och hälsade alla välkomna med att berätta hur vi tänker på Högbo. Hur unika vi är med vårt helhetstänk och hur lite som skulle bli gjort utan alla människor från alla världens hörn.

Det blir så påtagligt under ett sådant här arrangemang. De plankor vi serverade våra egna råvaror på hade sågats, putsats och oljats på snickeriet, glasen från glasblåsaren, smörskålen från smeden och alla råvaror, och kockar och service personal. Förrätten bars in och var en "tour de Högbo" med smakbitar från hela vårt område. Varmrätten bestod av abborre från Norrsundet som serverades i en kantin med himmelsk sås på grädde,  krondill och grönkål. I en låda som gjorts av interner på fängelset i Gävle.

När det var dags för dessert presenterades den som ”Taggig Buske” och jag uttryckte min förhoppning att ingen skulle behöva landa i en sådan på sin väg hem. Krusbärssorten var Invicta och växte på buskar vid vårt Friland. Glassen gjord på färskost. Likören slank ner och gästerna reste sig för att få en kopp kaffe och en bit marmelad på aronia från buskarna mellan herrgårdarna.

Kvällen var över. Eller egentligen inte. Allt skulle ju återställas till det normala igen. Men vad är väl det normala. Vid varje sådant här event tillkommer några nya idéer som sedan blir det nya normala. En märkbar förskjutning i vad vi tror oss kunna göra. Vi växer lite för varje utmaning. Nu dessutom med 4 nya medaljer. För ryktet stämde.

Det var då jag mötte gästen som så tydligt uttryckte sitt gillande. Ett Halleluja Moment. För henne var det varmrätten ”Jord & Vatten” med Abborre i kantin och rotsaker och kantareller på tallriken som så imponerade på henne. "Det godaste jag någonsin ätit". Jag är beredd att hålla med. Alla dagar på året är fantastiska men ibland faller liksom år av utveckling och månader av planering och jobb ner på ett och samma ställe och blir en smått mirakulös upplevelse. Kanske är det så nära vi kan komma ett himmelskt fenomen i vårt kära Högbo.

En abborre i låda. Till 280 gäster. En onsdag i oktober.

Halleluja